jag finns inte

Jag vet inte vad han känner för mig.

Men jag lägger märkte till, funderar, analyserar, peppar mig själv och dödar mig själv med allt han gör. Alla blickar, alla beröringar, alla ord. Jag analyserar till och med varför han går de vägar han går. Varför han alltid sitter kvar i klassrummet sist och varför han slår till min keps. Jag har läst hans meddelanden och sms så många gånger så de finaste eller de som har känts mest kan jag citera baklänges i sömnen. Besatt, störd eller bara nyfiken?

Det kanske är detta som är den spännande delen. Jag är rätt säker på det, om jag ska vara ärlig. Jag är ju rätt störd av mig.

Det är alltid jag som smsar/chattar/pratar först. Alltid. Och jag vill så gärna ignorera honom men JAG KAN INTE. När jag ser hans namn på facebookchatten blir jag alldeles till mig och vill inget hellre än att han ska skriva till mig, men det gör han ju inte, så det slutar alltid med att jag skriver något högst orelevant och samtalet blir fail. Men ibland avslutar han med ett hjärta. Då känns det som om jag betyder något för honom. Men igår skrev han inget hjärta. och idag var det ju iofs han som pratade med mig först, och jag försökte vara lite svår, men lyckades inte för jag vill ju så gärna prata med honom och vara i hans närhet. Jag lyckades få hans uppmärksamhet litegrann på sista lektionen innan han stack genom att sno hans solbrillor. Och quess what? När hans kompisar, de som hindrar honom från att prata med mig, tjatade på honom att de skulle sticka, sa han bara ''gå, jag kommer'' och det verkade som att han liksom försökte hålla sig kvar så länge som möjligt liksom kanske för att få en liten chans att få prata med mig en sista gång innan helgens långa uppehåll, och dom gick faktiskt. Och jag vinkade lite försiktigt med hans brillz så att han inte skulle glömma den. Och jag fick faktiskt prata med honom, eller ah, iallafall vara nära honom. Han fick sina brillor, sa tack, vände sig om. Jag ville ha en kram, så drog i hans tröja ett rätt bra tag (för att dra i en tröja dårå) och då vände han sig om, och jag fick en kram när jag bad om den. Sedan gick han.

Denna kvällen avslutades med ett sms. Jag avslutade med Godnatt <3, och han skickade ett godnatt och en ful smilie. Så nu har jag inte en aning om vart vi står. Godnatt bloggen.

Så jävla trött på det större gänget i min klass nu. De skriker åt varandra och alla andra, håller aldrig käft, ska alltid se till att få det bästa, skriker om det inte får som det vill. Det värsta av allt, vissa är så jävla mot de svagare. Själv har jag inga större problem då jag är van, men fick höra igår att J hade tömt en papperskorg över M under en lektion, hur fan tänker man då? hur jävla coolt är det? inte alls.

över till något annat är skitskolan. Jag insåg att jag har fan inte varit kär på riktigt sen jag var dödligt kär i en pojke jag aldrig fick, nämnligen D. Och ändå har jag haft ett två (!) pojkvänner sedan dess, varav en jag är tillsammans med nu. Jag har så jävla lätt för att tycka om och att älska människor, men jag kan aldrig bli kär. varför, mamma, varför? DET ÄR JU SÅ JÄVLA UNDERBART ATT VARA KÄR. Speciellt om skiten är besvarad, men anyway.

Jag har en teori.

1. Jag är enormt charmig, snäll, söt och gullig mot fina människor + enormt beroende av människors närhet = enormt klängig.

2. Pojkar får känslor för mig. De tror också att jag har känslor för dem, vilket jag inte har.

3. Jag kan inte erkänna att jag faktiskt inte har känslor för dem. Och allting slutar med att jag är i ett förhållande som jag trivs i då pojkarna oftast är underbara, men det är fanimej ingen äkta kärlek där.

Slutsats: Jag borde isolera mig.

Anyway. Det finns en kille som jag inte kan sluta tänka på. Tyvärr är det inte min pojkvän. Jag borde verkligen göra slut. Men då tappar jag honom som vän också. Och det vill jag inte. Och det finns ingen annan än P som jag verkligen kan vara mig själv med. Det finns ingen finare och goare kille så varför kan jag inte vara kär i honom??? IALLAFALL. Pojken jag inte kan sluta tänka på går i min klass. Han är blyg. Jag är så lite blyg man kan bli. Jag har inga känslor för honom. Jag kan absolut inte tänka mig att vara tillsammans med honom. MEN VARFÖR KAN JAG INTE SLUTA TÄNKA PÅ HONOM?

Jag vill sitta bredvid honom i klassrummet, men hans efterblivna kompisar skrattar åt honom om han gör det och det verkar som om han inte riktigt fixar det = synd för mig att hans polare inte kan hålla käften.

Jag tar varje chans att vara nära honom, vilket inte händer så ofta. Han har sina vänner, jag har mina. Vi liksom tittar på varandra i smyg utan att någon ska märka. Men vissa märker ändå verkar det som. Varför mamma, varför?

Slut för idag, tack för idag (dagis-tramset, ni vet)

Det är tur att min engelskalärare Johanna är så förstående, även om jag tror att hon inte själv har sådana koncentrationssvårigheter. JAG ÄR SKADAD JAG ÄR STÖRD JAG KAN SKRIKA UT I NATTEN UTAN ATT BLI HÖRD.

Idag är det onsdag. Ska iväg och shoppa med Hanna efter skolan innan jag drar till balettskolan. Tröstshopping. Även om jag inte vet vad jag är ledsen för. Men antar att det är för att jag har så mycket tankar i mig just nu. Hur blir klassfesten med 2M, varför reagerar (HAN) så, vad vill han mig, vad kommer han göra, vad vill jag, vad borde jag göra???? livet är en circus och jag vill inte uppträda.

over and out

sitter på naturkunskapslektion och jag fattar verkligen INGENTING om kolets kretslopp.

varför är allt så svårt?

ååååååh. det blir ju inte bättre av att jag går i en klass som aldrig håller käften och att jag har en lärare som inte kan förklara.

och varför varför varför är det inte SOL UTE?

det gör mig på så himla mycket bättre humör.

kan inte våren komma med blommor, ljusa kvällar, fågelkvitter, studiedagar, fina vårkläder och glada människor?

trött på dessa mellantider nu D:

men vad gör man, MAN MÅSTE HÅLLA UUUUUT. Tänka positivt. Det blir bättre tider. eller?

hejhopp.

Och nu är det såhär att denna pojken är sur på mig. Och jag är typ helt förstörd. Utan anledning dessutom. DAX ATT LÅTA HONOM VA OCH SLUTA BRY MIG ALLS OM HONOM, för att vänta på att han tar kontakt? bra idé. mycket bra idé. allt för idag.

edit: somnar med ett leende på läpparna ikväll. även om det skiter sig med vissa människor så finns det fortfarande fina människor kvar som man kan prata med. världen är helt underbar ibland. denna känslan vill jag ha kvar. godnatt världen <3